Det är inte ens en metafor.
Den heter så och det är party där.

Igår berättade jag vid matbordet att "den italienska killen på jobbet som är petnoga med espresso skall resa med en kappsäck danskt tuggummi till England"

Det var inte heller en metafor, han skulle verkligen göra det.
Börjar undra om jag kanske saknar fantasi när jag bara sitter och beskriver verkligheten rakt av på det här sättet. Innan jag vet ordet av har jag antagligen övergett konsten och blivit protokoljusterare.

Och jag som hade så många imaginary friends som barn.
De skulle vara besvikna om de visste.